
Plasten vi lämnade efter oss













Vi är en grupp på sex konstnärer som i sommar ställer ut tillsammans i ett gemensamt projekt om plastens inverkan på havet. Genom olika uttryck som bild, textil, fotografi, måleri, skulptur och text utforskar vi hur människans spår i haven påverkar både natur och känsla.
Utställningen har ett visuellt fokus i blåa hav och vill väcka eftertanke snarare än att peka med hela handen. Vi rör oss mellan det poetiska, det dokumentära och det drömska – men alltid med plastens närvaro som utgångspunkt.
Välkommen på visning till:
Konstnärsföreningen Sista Styvern,
Sista styverns trappor 5, Södermalm, Stockholm
Torsdag den 28 augusti kl 14-16 (förhandsvisning för organisationer).
Övriga tider (allmänheten):
28/8 Torsdag kl 17-20 Vernissage
29/8 Fredag kl 12-16
30/8 Lördag kl 11-16
31/8 Söndag kl 11-16
DAVID POWELL
Flaskpost
Flaskpost berättar historien i ord och bild om Petra, en plastflaska, och hennes resa från en fabrik i Kina via en buteljeringsanläggning i Sverige till en karibisk ö. Petra börjar sitt liv som en användbar sak men som blir skadlig när den slängs bort. Längs vägen för hon många samtal, med en flock måsar, en fisk, en val och fiskebåtar innan hon ansluter sig till en massiv flotte av flytande plastavfall. Dessa möten visar Petra hur bortslängd plast skadar natur, djur, ekosystem och slutligen även människor och understryker behovet av att människor tar ansvar för sina handlingar.
Petra bryts sakta ner till små bitar som kallas mikroplast. Denna process kan ta upp till 450 år. Mikroplaster skadar havets djur och hamnar slutligen i näringskedjan och i maten vi äter. Petra lär sig att, trots att hon bara är en liten plastflaska, kan hon hjälpa människor att förstå hur deras val påverkar planeten. Hon bestämmer sig för att hennes budskap är att vi ska ägna mer uppmärksamhet åt den skada vi orsakar naturen och försöka åtgärda den. Om vi alla gör bättre val kan vi skapa en värld som är tystare, renare och varsammare mot allt levande.
Petras resa är en uppmaning till handling – även små förändringar kan göra stor skillnad.
JELENA MOSSIAGUINE
Jag vill skapa konst på temat ’Plast i havet’ och tillverka blommor av plastflaskor som jag fiskar upp från havet. När jag och andra konstnärer började arbeta med denna kreativa process för att belysa problemen med föroreningar i havsmiljön, blev jag chockad över den enorma mängd plast som finns i våra hav. Det inspirerade mig att skapa ett hav av blommor för att genom den visuella effekten uppmärksamma det skräp jag själv har plockat upp, och påminna om den massiva mängden plast som hotar havens ekosystem. Tankarna på att det snart kommer att finnas mer plast än fiskar i haven gav mig ännu mer drivkraft. Det inspirerade mig att måla akvareller med vågiga former där spår av fiskben sprids ut i bilderna och bygga en 3D-våg av akvarell. Jag ser verkligen fram emot att förena mina idéer med andra konstnärer för att utvecklas både kreativt och för att skapa mer kunskap om havsmiljön och hur vi kan värna om den genom konstnärliga uttryck.
GAVIN BALDWIN
Gavin has been experimenting with more open textures with visible warp and exploring the fragility of our world by using plastics scavenged from the sea. The two works exhibited here will be made using this plastic from as far afield as Andalucia, the Shetland Isles, the English Coast and, hopefully Finland. Some last minute additions from Stockholm might also appear. He aims to draw attention to the problem of plastic in the sea by contrasting it to the natural properties of wool. It is important for him to use both wool and sea plastic from a wide range of places to underline the international nature of this problem. Whilst the resulting art works might be attractive to the eye the menace of the plastic is horrific.
gm.baldwin@virginmedia.com
gavinstravelsblog.wordpress.com
LISA LIVSTEDT MALMROS
I våra hav, världen över, lever allt från små koraller till sjöhästar, fiskar, rockor och stora valar. Alla dessa djur har jag sett i deras rätta miljö, i ett friskt rent och levande hav. Tyvärr har jag också, under min segling jorden runt, fått se plasten och skräpet bre ut sig och ta plats. Jag har sett isolerade öar, mitt i Indiska Oceanen och långt från alla moderna samhällen, få stränderna fulla med gamla fisknät, dunkar, flaskor, plasttofflor och plastförpackningar. Det är fult och det förstör ett naturligt liv. Ännu vet vi inte med säkerhet hur farlig plasten är på sikt för havets alla levande organismer, men vi börjar ana. Och hur farlig är den, i förlängningen, för oss? Min konst vill visa hur plasten förfular, tar över och kväver övrigt liv i havet
JANNIKE HOLMBERG
Genom Fotografiskt projektarbete, vid Valand i Göteborg, sommaren
2021 berördes jag av plasten som drog in från Skagerrak till Ramsviks
klippor. Mina bilder visade simmande fiskar i ett fiktivt hav av plast.
Mitt fotoprojekt fortsatte 2024 med en utställning på KKV-Bohuslän
”Talking waters”. Nu, våren 2025, ger jag mig åter i väg till Ramsvikslandet
i Norra Bohuslän för att samla plast som sköljts in från havet och gömt
sig i sprickor mellan klippor och stenar – intrasslad i tång, sjögräs och gömslen under ytan. Ofta räcker det att dra i en liten tamp för att ett helt
rep ska följa med. Genom nya bilder vill jag ge form åt det som annars
förblir dolt – plastens tysta närvaro längs Västerhavets stränder.
Som en svan på spegelblankt hav, glider du fram i frihetens hamn. Ditt graciösa huvud dyker ner mot bottnens lögnaktiga famn. Men mörka strimmor i vattnets spegel, mikroplast som följer varje andetag, fångar din vinges skira skugga i snören som aldrig vill släppa tag. Dina svarta ögon ser linors snår, trassel som växer i djupets famn. En dans med plasten, hård och kall, där hoppet kämpar mot varje skam. Och fast du vill stiga mot himlens ljus, fångad i fiskelinors tysta brott, blir varje dyk ett rop på hjälp.
www.jannikeholmberg.se
KIRSI LEIJONMARCK
Oskyldiga
Installationen, sju stycken av bollar, består av strandfynd.
Råmaterialet har varit av människan producerade objekt så som fisknät, rep, presenning. Dessa har samlats in, valts ut och formats till bollar med hjälp av mässingtråd.
Plastinnehållet i bollarna anser jag är inte bara material, utan symboler för en historia – de bär en berättelsen om människans uråldrigt behov att skapa redskap men även berättelsen om människans beteende som orsakat att redskapet förvandlats till plastskräp i havet. Jag ser detta plastskärp i sig självt som något oskyldigt, något som förvandlats från något gott till något ont, utan objektets egna medverkan. Berättelsen kan få en vändning i framtiden då nya innovationer med hjälp av AI kan rensa haven från plast och hindra att ny plast samlas där igen. Dessa bollar kan bli som fossiler som berättar om livet i forna tider, och kanske med tiden bli samlarobjekt.